Jag hade för några veckor sen tagit kontakt med min kusin som bor Göteborg ,och vi hade bestämt att vi skulle träffas.Bara tanken av att göra något annat en att åka hem under helgen fick mej att bli uppåt.Dagen som jag skulle åka dit så gick jag och strosade på stan ,och köpte bland en Helloween cd som jag tidigare hade haft på band . Jag får en kick av att lyssna på bra musik som jag inte hört på länge.Och väl på tåget så får jag sätet bredvid en urläcker tjej och vi småpratar nästan hela vägen.Hon var väldigt söt ,och detta fick mej att känna mej som om jag var vanlig(inte en ärrad mano depressiv man med kontaktsvårigheter inför tjejer).Vi skilldes i alla fall åt,och jag tog spårvagnen till min kusin. Vi hade en jättebra helg och på lördagen så slöt min bror upp.Detta var valhelgen -98 och jag hade en hjärtefråga nämligen att bögar och lesbiska inte skall få adoptera barn.Och jag började känna mej viktig igen.att jag kunde påverka omgivningen i den frågan.

Andra natten i Göteborg sov jag dåligt och den tredje likaså,men jag mådde som en prins och låg och tänkte massa glada tankar.När vi skulle åka hem så fick jag skjuts av min bror,en omväg för honom på cirka 25 mil. På vägen så turades vi om att köra den lite sportiga bilen.Jag körde för fort när jag plötsligt såg en polisbil på en ståendes på en avtagsväg.Jag var säker på att han skulle köra ifatt mej och ge böter,men inget hände,då började jag misstänka att brorsan var i maskopi med polisen.Vid det här laget så hade jag inte längre förmågan att sålla bort knäppa tankar utan dom var nu verklighet."Hemma"(i min tillfälliga möblerade lägenhet)så kom brorsan och jag i en liten dispyt angående valet(valvakan gick på TV).Jag sa att adoptionsfrågan var den viktigaste frågan.Men om det inte var Krist Demokraterna utan Vänstern som drev den frågan (brorsan är högervriden)skulle du ha röstat på dom då?Jajamen sa jag. Detta uppfattade jag som anledningen för honom att dra sig hemmåt.

Dagen efter var det jobb igen och mina jobbarpolare kom och hämtade mej.Det händer inget speciellt den första dagen ,men psykosen håller på och pyr.På natten kan jag inte sova,och tror då att någon genskjuter mej med osynliga strålar.Så jag går och lägger mej på golvet i städrummet.På jobbet dagen efter så får jag ingenting gjort på hela dan.Jag försökte att börja skruva ihop saker men tankarna är så mycket större.Jobba kändes så meningslöst.Jag vankade tillslut av och an efter ledtrådar.Jag trodde man hade satt mej i ett expriment för att se vilka lösningar jag skulle komma upp med.Och att dessa storföretag hade intresse av mej och det jag visste.En på bygget var i sverigeeliten i någon kampsport hade jag fått reda på.Och när han gick hem så spände jag ögona i han för att visa att jag var herren på täppan men han tittade rakt fram. till botten

När vi kommit hem för dagen så låste vi om oss (vi hade tre lägenheter bredvid varann).Den natten slog det över.Jag slängde ut min plånbok från tredje våningen(jag hade som tur var tömt den).det var ett Stockholms emblem på den och detta symboliserade att jag fortfarande ville ha Stockholm som huvudstad(jag hade ju vart i götet och synat).Och att någon där nere med denna insikt skulle plocka upp den.Sedan började jag slänga ut alla saker från mitt sovrum (inklusive garderobsdörrarna)ut i vardagsrummet det såg efter ett tag ut som ett bombnedslag.På morgonen sen så hade jobbarpolarna fixat extranyckel av husvärden ,för jag hade inte öppnat när dom ringt på.När dom kom in satt jag i TVfåtöljen coollugn som om ingenting hade hänt ,med bara en handuk omkring mej(jag hade duschat iskallt i en halvtimma skulle vattenmätaren visa men egentligen bara stått bakom draperiet.Dom gick ut och ringde lite samtal.Då klädde jag på mej tog inga pengar eller nycklar med mej. Och gick ut rakt förbi dom där dom stod på loftgången.Jag var på väg till station,för jag skulle hem till far. Nästan framme vid station så hittar dom på mej,och den ena en riktig kraftkarl försöker och hålla fast mej men jag sliter mej och spänner ögona i han ,och han förstår att jag menar allvar.JAG SKITER I ER.JAG SKITER I DIG OCH I DIG!skrek jag.Vad jag menade var att "makten"försökte finna svar i min DNA(skit). Man hade hållt på och jobbat med avloppet på jobbet.

Väl inne i stationshuset så tar jag reda på när tåget går.Jag var övertygad om att jag skulle få åka gratis för lokföraren Jag ville åka tåg bara för att det var SVERIGES JÄRNVÄGAR och inte några privata intressen.. Än hade jag inte sålt min själ till något märke eller företag.Det visade sig vara några timmar kvar.Jag sätter mej ner,och är lugn,men jag har läget fullständigt under kontroll tycker jag. Tröttheten tar vid och jag lägger mej för att sova på bänken ,och ber hon bredvid mej att väcka mej när tåget kommer.Men hon skulle med ett tidigare tåg.Då går jag till den lilla kiosken och ber om varmt vatten.I munnen har jag en honungssmak och jag kände mej som Simson jag trodde att berättelsen om det döda lejonet med honungen i käften nu var jag.Efter ett tag kom det så in en Asiat och går fram lite försynt med ett flin på läpparna och frågade mej något(jag kommer inte ihåg vad).Jag svarade -vad flinar du åt.Han frågade mej igen ,lika vänligt .Denna gång skriker jag åt honom VAD FLINAR DU ÅT!!Om inte förr så ,nu förstod alla i centralen att nått var galet.

Utanför så hade det nu samlats två poliser ,och min farsa hade också kommit(han hade varit och jobbat i närheten)plus att mina två arbetspolare var där.Efter ytterligare lite grejer så gick jag och bad om varmt vatten en tredje gång.Jag trodde att det här med vattnet var något liknande det i filmen GOLDEN CHILD.En sidodörr från kiosken stod öppen,och jag gick ut.Där läxar jag upp den ena polisen lugnt men intensivt,och säger att han inte har någon koll hur allt går till ,han bara går andras ärenden.Dom försöker hela tiden få med mej,men ingen kan göra någonting för jag har inte gjort något brottsligt.Tillslut så gör jag en kovändning,jag går med på att följa med mina arbetspolare(repressentanter för säkerhetspolisen och övermänskliga bägge två i min värld)och inte min far som jag ju skulle åka tåg till.Under bilfärden (som är cirka 10 mil lång)sades ingenting vi satt alla i våra egna tankar. När vi kom in i hemstaden så slog det mej först,att dom kommer inte att ta mej till sina kontakter utan till psyk.Och jag fann mej i detta(undermedvetet så kände jag igen situationen). Inne på psyk så åkte jag på "hästsprutan"(manin's slutstation)igen efter ett par gånger i tvångsängen(du spänns fast liggandes på rygg i händer och fötter).Så slutade det för denna gång...

[psykos1][ psykos2][ psykos3][ psykos4][ poesi&sånt][ länkar][ Vägen tillbaka][ psykos1 om tiden inte är en faktor]